NÅGRA DIMMIGA EPISODER I STOCKHOLMS ÅNGSLUPSBOLAGS MÖJATRAFIK
Under en utresa till Möja stod jag på fördäck på "Angantyr" och spanade ut i dimman. Vi hade just passerat Södermöja udde på ostlig kurs. Skepparen spanade också ut i det vita, och för att se riktigt bra, hade han framfönstret neddraget. Styrhytten på "Angantyr" är ju bara en liten låda, i vilken skepparen sticker upp huvudet för att se över dem som står på fördäck.
Bredvid mej stod en grabb från Granholmen. Farten var mycket låg - man kände sej fram, så att säga.
Plötsligt dök det upp en klippa ur dimman. "Teskäret", sa Granholmarn med bestämdhet i rösten. "Är du säker på det?" undrade vår kapten. "Jaha", blev svaret. Kapten slog stopp i maskin, tog ut en ny kurs i kortet, den här gången från Teskäret mot inloppet till Möjaström. Sen var det bara att styra den nya kursen. Snart var vi vid bryggan. Navigeringen hade lyckats!
En måndagsmorgon var jag på väg i till stan med "5-båten". Dimman var inte så väldigt tät, men man såg inte så värst långt. Båten var "Delfin XI", som ibland inhyrdes av SÅA från Stockholm Sightseeing som förstärkningsbåt på helgerna. När vi närmade oss Norra Stavsudda, vart det dock tvärtjockt.
Någon egentlig styrhytt fanns inte på den båten, utan skepparen stod längst fram i passagerarutrymmet och kunde vid behov avskärma sig från detta med ett enkelt draperi. Men fartyget hade faktiskt radar!
Jag stod framme hos kapten för att se, hur han tänkte lösa sin navigationsuppgift. Bredvid mej stod konstnären och författaren Roland Svensson, en känd Möjaprofil. Men kapten förklarade, att han inte var utbildad på radarn, och dessutom kände han inte farvattnen särskilt väl. Han var ju bara tillfälligt inhyrd på traden! Roland och jag tyckte nog, att vi i alla fall kunde ha linkat in till Norra Stavsudda-bryggan - dit var det ju bara ett par hundra meter, och radarbilden var till god hjälp. Men befälhavaren hade redan fattat det enda riktiga beslutet i en sån situation: är man det minsta osäker, så ska man ligga stilla.
Framför allt ska man inte förlita sig på råd från passagerare. Helt rätt agerat, alltså! Så vi låg stilla mitt i sjön - det var kav lugnt - till klockan 11. Då försvann dimman som genom ett trollslag! Jag kom rätt många timmar för sent till kontoret den dagen!
Det är bättre sörjt för säker navigering i dimma, om man åker med SeaCab i dag. Så tänk på att ni är i goda händer, när ni gör det, kära resenärer! Men nog var det rätt kul och kanske mera spännande på SÅA-tiden, tyckte Gunnar som skrivit dessa notiser.